Ibland (okej alltid) säger jag ut typ allting som jag tänker. Jag tänker inte ens på att hur det låter eller om jag kan eller får säga så. Jag bara säger. Förstår inte alltid hur mina vänner orkar med mig. Måste vara otroligt jobbigt när jag skriker ut något. Det är lite jobbigt för mig också då när jag säger något som inte alls passar in eller som bara låter dumt i det sammanhanget. Haha, men sådan är jag! ^^

Som t.ex. när jag var och red med en kompis som är ganska mycket yngre än mig, så var hennes mamma där. Jag frågade lite om kompisen hade varit ensam ute i terrängen och så säger hennes mamma att hon hade varit med en gång springande brevid ponnyn. Mamman: Jag fick ju iaf motion om någon! Jag: Det är ju huvudsaken.

Altså vafan? Haha, mamman är absolut inte fet eller något. Det bara blev så. Hehe, nu vet ni lite om hurdan jag brukar vara, så om jag säger ut något helt konstigt (ibland sårande, och det kan jag lova att är skitjobbigt!) så fundera inte, jag bara är sådan! :)